I dont care how you do it, just save me.
Mmm, så känns det nu, som om att jag bara vill fly verkligheten en stund.
Det är inget som är fel, tvärtom allt är jättebra.
Varför känner jag då som jag känner?

Ja, jag vet inte, har en tendens till att känna mig ensam, utmattad och allmänt tråkig under eftermiddagsveckorna.
Då mitt liv står på arbetet hela dagen.
Suck.
Jag ska väl kanske inte klaga för om det verkligen vore så illa så är det väl bara att jag lyfter på luren och ringer en vän och stämmer upp för sammanstrålning.
Men orken då?
Den finns ju liksom inte med dessa dagar.
Känns som ett moln av trötthet som hänger över mig.

Återkommer vid senare tillfälle, förhoppningsvis med lättat hjärta.